Ett skratt förlänger livet - JA!

Ibland känns det verkligen! Ni vet när man gått runt rätt länge och vart sammanbiten och alldeles för seriös. Så allvarlig och beräknande att man tillslut blir så sjukt trött att man inte orkar gå ur sängen ens. Då plötsligt händer det; Skrattet! Det är äkta, kommer ända från tårna, kittlar i magen och drar smilbanden från öra till öra. Kommer ofta inte av något märkvärdigt men får livet att verka enkelt bara man tar det med viss humor.

-

Tack!

Samhällsmonstret

Samhället är ett monster, äter upp allt i sin väg och fiser ut föroreningar av det som en gång var livsglädje.

Ofelia funderar över ideal...

I tidningar, på tv, uppblåst på överdimisionerade reklampelare land och rike runt, på natten, på dagen, på jobbet, i hemmet, hos doktorn; förföljd av ideal. Sjuka ideal! När blev onormalt normalt? Tigerränder, kråkfötter och apelsinhud är det värsta som hänt mänskligheten. Eller? Vad är perfekt och vem tog sig friheten att bestämma? Och när blev naturligt något negativt?

-

Släpp hjärnspökena - vi är vackra precis som vi är!

Hur vore det om hjärncellerna arbetade?

Ibland tar valda delar av hjärnan semester..

och ibland väljer de helt enkelt att inte vakna.

De är de dagarna då ingenting går som jag vill, det känns som att jag sitter i en bubbla fylld med dimma. Dessa dagar tror jag att alzheimer är nästa brev på posten samt att det ryker ur öronen och jag är helt säker på att jag aldrig kommer att vara kapabel att utföra något som kräver tankekraft igen.